Elektras Bröder |
|
Elektras Bröder spelas inte längre. Som ett komplement till skolor erbjuder vi Forumteater och efterarbete med scener ur Elektras systrar och Elektras bröder. Kontakta Moa Keskikangas moa.keskikangas@fryshuset.se för mer info. Riksteatern, Upsala stadsteater och Fryshuset producerar under våren
en tredje pjäs på temat. "Elektras föräldrar" har premiär
i september 2007. Under arbetet med teaterföreställningen Elektras Systrar mötte vi dagligen ungdomar som påverkas i sina liv på grund av familjens hedersförtryck. Sedan Elektras start har planerna för att möta målgruppen pojkar och bröder funnits med, eftersom det har varit uppenbart för oss att tjejernas vardag och liv starkt påverkas av deras bröder och killkompisars attityder. Vi vet också att även killarna är hårt trängda i sina roller. De förväntas vara bärare av normer och värderingar som på många sätt bryter mot svensk lag och de mänskliga rättigheterna. Många killar tvingas också att gifta sig med någon de inte älskar. I inledningsskedet av Elektra var det självklart och naturligt att
synliggöra tjejerna och deras situation eftersom den så många gånger är
akut och extremt utsatt. Denna föreställning är ett samarbete mellan Fryshuset, Uppsala
Stadsteater
och Riksteatern. I Elektras bröder kommer pojkarnas och männens liv att stå i fokus.
Det obligatoriska efterarbetet bygger på värderingsövningar och
forumteater. Genom detta kan värderingar och normer diskuteras i publiken,
som dessutom kan vara med och direkt påverka situationer i
föreställningen. Genom en mobil scen och rekvisita kan föreställningen nå ut till ungdomar och vuxna i deras närmiljö. Scenen är dessutom uppbyggd så att publiken sitter i en fyrkant och kommer nära inpå händelseförloppet. Elektras Bröder hade premiär i skiftet september/oktober och kommer huvudsakligen att spelas i Uppsala under hösten. Till våren 2005 går föreställningen som turné över hela Sverige och i till hösten 2005 spelas den Stockholm. "Cockes regi tar vara på humor och underbart absurda kvaliteter utan att på något sätt använda pekpinnar. Han visar två invandrargenerationer, hur pojkar lär sig att försvara urgamla hedersbegrepp medan flickorna lämnas åt sig själva och vill bli lika fria som sina svenska systrar, välja egna liv och pojkvänner. Tonträffen är total, publiken skrattar lyckligt av igenkänning. Tragedin är dock ständigt med på scenen, ibland bara som den blodfläck en av rollerna har på sina jympaskor. En ung flicka är död. Slutet är starkt emotionellt laddat." SVD 041102
|